onsdagkväll/natt, började lillan att kräkas. Detta gjorde hon non stop hela natten. Jag sprang med sängkläder, tömde hinkar och försökte hålla undan håret som hon hela tiden la rakt ner i hinken.
Klockan 5 somnade vi äntligen och sov till 10.30.
Det var det, sen har det varit en låång tid att komma tillbaka till verkligheten.
Lilja sa till mig igår när hon kröp ihop i knät
-"Mamma, du förstår inte hur det känns!"
angående att inte få vara med kompisar.
Jodå, jag förstår, jag är lika isolerad som henne. Man blir ju galen!
Nu har hon varit kräkfri i 2 dygn, ätit bra och varit feberfri sen torsdag. Jag hoppas vi kan titulera oss som friska..
Tillomed jag känner mig pigg o alert idag. Jag har haft typ migrän huvudvärk. Mesta värken runt ögonen och den har kommit som genom ett slag i pannan. Jag misstänker hårt att det har att göra med blodförlusten och min totala avsaknad av järn. Men jag försöker komma ihåg tabletterna så gott det går och jag tycker att jag inte ser lika blek ut längre.
Yes, tillbaka till livet!
